"Det enda han ville var att få dricka sin öl"

Jag hade inte ens sett en öl på över två års tid. Smaken hade jag glömt. Den känsla som jag hade när jag höll den iskalla burken i handen, den lycka jag upplevde.. går inte att beskriva närmare än euforisk. Den höll i sig ungefär 5 sekunder. Sedan hörs skrik på arabiska följt av att hela planet börjar skrika.Al-qaida var här. En av kaparna drog upp en kvinnlig passagerare, höll en kniv mot hennes hals och skrek.

Alla i planet var skräckslagna utom en passagerare. Nämligen jag. Den vrede och ilska jag kände, över att några jävla uppmärksamhetskrävande korkade araber håller på att jävlas just nu efter allt jag hade varit med om, var fruktansvärd. Jag räknade snabbt att terroristerna var 4 stycken och att alla hade knivar av något slag. Men vart var bomben?

En av terroristerna börjar skrika på engelska att någon ska visa honom ner till bagageutrymmet i planet. Det blev tyst, och som svar på det skar dom halsen av kvinnan. Alla skrek. De slet upp en ny passagerare. Nu tänkte jag, att nu tar jag tag i det här. Jag reste mig upp och sa att jag visste vägen, vilket jag egentligen inte gjorde.

Terroristerna skrek att ja skulle komma fram och under tiden ja gjorde det, frågade jag på svenska om någon annan visste vägen så att jag kunde leda dem dit. En av flygvärdinnerna pekade bakåt. En av kaparna blev förbannad och slog till mig i ryggen. Jag såg luckan och öppnade den. De ville att jag skulle följa med ner, men det konstiga var att endast två av dem följde med ner, resten gick tillbaka till passagerarna. Det var kanske det dummaste de någonsin gjort.

Nere bland bagaget gick vi längs en gång, och jag hade en kniv pressad mot ryggen. En av dem var den engelsktalande kaparen och efter ett tag sa han åt mig att plocka upp en svart vanlig resväska. Det var bomben. Jag böjde mig ner, och tänkte nu jävlar smäller det.

Och som det small sen. Jag tog tag i väskan, vände mig om och slog till den första med väskan så han flög åt vänster, och innan den andra kaparen han blinka så hade jag gett han en stenhård höger över näsan så han for i golvet. Den första kaparen blev medvetslös, men den andre var fortfarande vid medvetande och försökte skrika på hjälp men under tiden tog jag tag i han och skallade hans huvud mot en vägg. Då låg han still, kan man säga.

Jag tog deras knivar och sprang mot ingången och ställde mig inne i ett hörn. Den tredje kaparen stod ett tag där uppe och skrek, men tillslut hoppade han ner. Jag sprang fram, vrålade och tacklade in honom bland alla väskor. Han högg efter mig med kniven men missade hela tiden. Men samtidigt som jag fick in en träff med vänstern rakt på hakspetsen så satte han kniven i axeln på mig. Det gjorde ont.

Nu blev jag ännu mer förbannad, jag tog ut kniven i rena vreden och kasta bort den. Sedan slog jag tills mjölksyran tog ut sin rätt. Jag släpade bort honom till de andra två. När jag såg dörren längst bak till vänster visste jag genast vad jag ville göra. Jag öppnade, slängde ut alla en och en och sa hörs hej. Den fjärde kaparen hade jag inte sett röken av. Jag tog mig upp ur bagageutrymmet försiktigt. Jag spanade fram i planet men han var inte där. Då gick jag fram och frågade vart han var, och fick svaret att han dödat piloterna och sitter i cockpiten. Jag började gå framåt i planet då någon frågade mig vart de andra kaparna var, och jag svarade; någonstans över Tchad.

Utanför cockpiten ligger piloterna ihjälhuggna. Jag försökte öppna dörren men den var låst. Då fick jag en idé. Jag skrek "Allah-o-Akbar" sedan försökte jag härma den engelsktalande kaparen och sa "Open the door", och självklart öppnar den korkade jäveln dörren. Han högg genast mot mig och försökte dra igen dörren, men jag fick tag i hans arm och drog ut honom ur cockpiten. Då fick han ryggen vänd mot mig och då sparkade ja honom så han flög ut en bit till passagerarna. Han kröp bakåt en bit, ställde sig upp och höll kniven i ett järngrepp.

Då såg jag att en passagerare bakom honom sträckte ut sitt ben för att fälla honom. Jag tog ett par snabba kliv framåt så han skulle backa fortare, och då stöp han. Jag klev fram mot han och sparkade bort kniven ur hans hand, böjde mig ner och slog han tills mjölksyran återigen tog ut sin rätt. Människan har ungefär 30 ben totalt i huvudet, och jag tror merparten av dom blev brytna på den där killen.

"Vilken jävla dåre, han har slagit ner alla terrorister!" hörs någon säga längre bak i planet. Direkt efter det säger någon annan "Men vem fan kör planet nu?!" och då löpte jag in i cockpiten igen och såg efter ett tag att planet tappar höjd. Ungefär fem minuter senare kom jag på hur man rätade upp planet och hur man slog på autopiloten.

Sen gick jag ut ur cockpiten igen och letade mig tillbaka till min plats. Många undrade då vem som ska styra planet, om vi kommer krascha etc. Jag svarade med detta: "Vi kraschar inte än på ett tag, men någon som vågar kalla sig pilot får fan ta å sätta sig vid spakarna, för nu ska jag dricka min jävla öl - Hörs hej!"

När vi landade i Arlanda så skyndade jag mig att sticka därifrån från allt tumult. Hela. Det orkade jag inte med. Dagen efter läste jag i en tidning om händelsen. De hade intervjuat någon som säger sig suttit en rad framför mig i planet. "Nu kliv ja upp och skipar rättvisa" ska jag ha sagt enligt den personen. Är inget jag kommer ihåg, men det är väl inte helt omöjligt. När jag vände blad hade tidningne intervjuat ytterliggare en person på planet, och rubriken var "Det enda han ville var att få dricka sin öl", och det kan jag väl säga stämde rätt bra.

Mer om Mytens inblandning av min frihetsberövning i nästa inlägg.

hasse knöl